 |
Vingården ligger inte långt från den sydfranska staden
Draguignan. Efter några km på smala vägar
dyker plötsligt skylten upp som visar att man kommit rätt. |
 |
Det provencalska landskapet är vackert och ganska kuperat. Jorden
lyser röd mellan de gröna och frodiga vinstockarna. Värmen
i det starka solljuset är pressande. Trots detta vattnas inte vinfälten
eftersom rötterna går väldigt djupt. |
 |
Vinstockarna är knotiga men välskötta. Ansning sker
regelbundet för att maximera avkastning och underlätta skörd.
Det tar minst 5 år innan skörden används till vin. Max
skörd får man efter ca 20 år. Därefter ökar
kvaliteten medan skörden avtar. Nyplantering sker ofta efter ca 40
år. |
 |
Man är väldigt försiktig med att använda bekämpningsmedel
för att inte druvorna och sedan vinet ska ta smak. Kopparsulfat kan
dock användas riskfritt, varvid bladen blir blåfärgade. |
 |
På vingården ligger ett litet hotell. Det har med tiden
blivit populärt bland svenska företag att anordna konferensresor
hit. |
 |
Huvudbyggnaden ser ut att vara nyanlagd. Inne är det fräscht
och svalt, och här finns bla reception med svensk personal, provsmakningsrum
och rum för föredragshållning. |
 |
I en annan del av huset sker produktionen av vinet. Jag uppfattade
årsproduktionen till ca 5-10 m3. Guiden berättade ingående
(på norska!) om vinets förädling i de olika tankarna. Man
producerar både vitt, rött och rosé-vin. |
 |
Efter rundturen vankades provsmakning och försäljning. |
 |
På väggarna sitter några av de utmärkelser som
man fått. Spottkoppar finns naturligtvis, och borden är avsiktligt
vita till gagn för bedömningen. |
