HELLACOPTERS Och HIVES
väckte Småland.
Vita
loafers och gitarrdueller
Höstens
bästa turnépaket har den kallats, den kringresande rockcirkusen
The Hellacopters och The Hives. Efter att ha sett dem ge allt på
Kåren i Jönköping i onsdags är jag beredd att hålla med. Det
är här en rock'n'roll-show i världsklass.
Med sin
senaste platta Veni Vidi Vicious, är en dolkstöt mellan
skulderbladen som är över på 28 minuter, har The Hives blivit
ett band att räkna med. - Vi är ett av världens just nu bästa
band, säger bandets sångare Per oblygsamt.
De är
överhuvudtaget ganska oblygsamma av sig, The Hives. Med vita
loafers på samtligas fötter kör de sina
pang-på-rödbetan-låtar i ett rasande punktempo och trots en
något klen ljudbild på Kåren i Jönköping, som tog ner
helhetsupplevelsen något, så bjöd de på en lysande
föreställning. Säkerligen ett band att räkna med ett tag till
och säkerligen obehagligt bra att behöva ha som förband. Även
för The Hellacopters. Men de fixade det fint, besättningen i
denna rockmaskin med Nicke Andersson vid spakarna.
Säljande Band
- Kan man köpa förra
turnéns tröja här, frågade någon bandets
T-shirtförsäljare. - Nä, nä. Nicke hatar allt gammalt och det
är han som bestämmer. Vilket skulle visa sig. Alla i bandet
befann sig någon gång bakom disken vid tröjförsäljningen.
Utom Nicke. Men det var nog inte för att vara kaxig, utan för
att ladda batterierna. För trots att bandet som började som ett
hobbyprojekt nu är en av landets mest respekterade
rockkonstellationer så är de otroligt ödmjuka på scenen. Det
blir riktigt gemytligt mellan vissa låtar. Och det är ju inte
direkt otrevligt när bandet spelar heller, för den delen. De
har gjort tillräckligt med rockhits för en samlingsskiva redan
och de knusslar inte utan ger publiken vad de vill ha; Samtliga
blandbandskandidater i ett hem med The Hellacopters i skivhyllan.
Hitparad
Höjdpunkterna från
samtliga skivor klockas in och framförs med ännu bättre nerv
än på skiva. För att nämna några höjdpunkter kan nämnas
Fire, fire, fire och You are nothing från första plattan. The
devil stole the beat from the lord, från Grande Rock,
titelspåret Disappointment Blues från samma mini-Lp, Soulseller
från Payin' The Dues, Hopeless case of a kid in deniel och
Toys'n Flavors från nya High Visibility. Efter Soulseller går
bandet av, men har ingen loge att gå till. - Vi har ingen sån
där häftig loge, så vi stod därborta lite. Men nu är vi
tillbaka! Med de orden inleder Nicke och nye, otroligt coola
Uddevallagitarristen Robert Dahlqvist (från småkultiga
Stockholmsbandet Silvermachine) en ny gitarrduell. denna gång i
grenen rundgång. När röken efter Soulseller skingrats något
så kommer då det alla väntat på. Gotta get some action now.
Med fullt ställ lämnar bandet efter ytterligare en sång scenen
till ljudet av en helikopter som landar och drar
därifrån.rocker med självaktning att kolla Det här är något
för varje in. Det är inte varje dag som vitaloafers och
långhåriga, gitarrduellerande karlar samsas på samma scen. Men
så lyckat som det var så önskar man nästan att det vore
så...
Recension
från Finnveden Fredag den 17 november 2000.
Av
TORBJÖRN ÅKERBLAD.
LINKS